Ja i 4 och ett halft år har jag och Peter varit tillsammans. Känns inte så länge jämför med vad vi har hunnit med egentligen. Snart 2 barn, renovering av hus, utlandsresa och dylikt. Känns så skönt att man har hittat en så underbar kille som verkligen uppskattar en och älskar en mer än allt annat.

Visst har alla brister, de ska jag inte stjuta nder mattan men Peter är verkligen så underbar och vi trivs så himla bra i varandras sällskap. Vi uppskattar varandra, vi har mkt samma värderingar, åsikter och tankar.

Mycket roligt är ju också att min familj uppskattar verkligen Peter så mycket, han är så omtyckt av allt och alla. De är roligt att höra att min familj tycker att han är så duktigt i allt, allt han gör är så himla bra och att han är så himla fin.
Nästan värst är de väl att dom skojjar med mig och säger att jag får passa mig för att inte tappa honom.
Älskar att höra att han är bra för jag tycker att han är så himla bra, men de tycker jag ju om mig själv också.  Hatar verkligen kritik på honom, ingen får säga något minsta lilla tar jag illa upp, riktigt illa upp. Kan vara arg i flera dagar, veckor. Peter lyssnar inte ens på kritik hans öron stänger av sig, hör de inte ens, ens från mig. Det är lite roligt att han gör det för då kan han ju verkligen gå sin väg.