Ilias föddes den 21/7 2010 Förlossningen 2
Vi hinner vila i 20 minuter, vi får egentligen ingen sömn alls. Värkarna börja kicka in riktigt mycket nu och vid 08 kommer en ny underbar barnmorska, Hanna in. Hon undersöker mig och de visar sig att jag bara har 2 cm kvar. Hade jag fått bestämma hade vi åkt hemmifrån just då, för då pallade jag inte smärtan riktigt bra själv. Jag börjar då med lustgasen, ringer mamma mellan värkarna, tror inte jag sa något riktigt vettigt. Men så underbart jag tyckte att det var, lustgas var fina grejer.
Den sista 3 och halv timma vill jag inte gå in på riktigt, man undersökte, satte dropp man ville sätta kateter ett tag. Men envisa Linda ville verkligen försöka kissa utan några hjälpmedel. En halvtimma satt jag utan smärtstillande och bara tjurskallen för att kissa men utan några framgångar. Barnmorskan tvingade mig till sängen, var tydligen inte så bra att bli utmattad när man ska föda barn. Dom löser allt runt ikring det och tiden går, man minns inte alls så bra som man tror, allt blir så luddigt.
Den sista 3 och halv timma vill jag inte gå in på riktigt, man undersökte, satte dropp man ville sätta kateter ett tag. Men envisa Linda ville verkligen försöka kissa utan några hjälpmedel. En halvtimma satt jag utan smärtstillande och bara tjurskallen för att kissa men utan några framgångar. Barnmorskan tvingade mig till sängen, var tydligen inte så bra att bli utmattad när man ska föda barn. Dom löser allt runt ikring det och tiden går, man minns inte alls så bra som man tror, allt blir så luddigt.
11:27
Tillsist var det dax för lillkillen att titta ut, på under 10 minuter var han hos mig, låg på mitt bröst lite halvblå, varm och kletig. Peter gråter av lycka han kan inte ens prata, hans varma tårtar mot min kind han pussar på mig och säger att han älskar mig. Ilias
vägde 3425
längd 51
Huvudomfång 35
vägde 3425
längd 51
Huvudomfång 35
Ilias föddes den 21/7 2010 Förlossningen
Ja man var ju ganska less på att vara gravid. Veckorna gick men ingen Ilias komme, BF-dagen kom och den 14:e som han var planerad. Men den 20:e börjar jag känna lite grann, stöddig som man var så tog man det rätt lugnt. Jag försökte intala mig själv att de inte skulle komma någon bebis riktigt än, ville inte bli besviken.
Eftermiddag den 20:e
Peters mamma hade just kommit hit för att hjälpa oss att putsa fönsterna. Lillebror var ju också här och myste med oss. Min första tanke var att de inte skulle göra något om lillebror stannade kvar. Men ju längre tiden gick och små värkarna inte försvann så blev jag lite mera stressad, jag kan ju inte ha min lilebror här om jag ska ha ont! Peters mamma får köra bort han, just då känns de inte som jag bryr mig alls vars han åker, bara dom kommer iväg. De hela hjälptes inte av att min underbara sambo blev så stressad av att jag möjligtvis kanske kunde ha värkat att han mestadels blev sittandes på toaletten PGA stress.Kvällen
Jag och peter myste, försökte vila kelades och njöt av tillvaron. Vid 23 tiden så tjatar Peter på mig att jag måste ju ringa till förlossningen. Jag som är så lugn blir hänvisad att ta en dusch för att se om de eventuellt slutar göra ont (De gjorde inte alls så ont). Efter att ha duschat upp allt varmvatten och värkarna fortfarande inte avtar så vill Peter verkligen att vi ska åka in. Jag ringer upp förlossningen igen vid 01 och säger att vi kommer inte för en ctg-kurva.
Natten
Eftersom det är 3 mil in till förlossningen bestämmer vi oss för att ringa till min mormor för att låna hennes lägenhet om vi eventuellt blir hemskickade. Hon däremot är borta hos sin mamma så vi åker dit, en omväg på 3 mil. När vi väl kommer in till umeå igen så känns det som jag vill hem till lägenheten och sova. Peter tjatar dock att vi ska in och kolla.
Inskrivning
Jag kommer in ensam, är super lugn en barnmorska gammal som gatan visar mig till ett rum. Vi pratar på och jag känner inte speciellt mycket. Jag tror inget är på gång, barnmorskan skrattar åt min sambo så är lätt uppstressad. Hon kopplar upp mig på ctg, tar urin och blodtryck allt ser lugnt ut vi väntar en halvtimma-fyrtio minuter. Maj våran barnmorska kommer tillbaka säger att ctg inte visar några värkar eller sammandragningar men hon vill ändå undersöka mig. Då bekräftar hon att jag är öppen 4cm och får stanna kvar klockan är då 03.
Jaha svarar jag, vad trevligt. Efter en liten stund frågar jag, kommer det göra mycket ont?
Hon skrattar åt mig, styker mig på kinden och säger att de ska gå bra.
Jag har inte alls så ont som jag trodde man skulle ha vi blir skickade till badrummet
Jag ligger där nästan i tre timmar, barnmorskan kommer in då och då och säger att hon hemskt förvånad över att jag pallar att sitta där så länge.
Klockan 06 så känner jag inte så mycket, inte alls. Barnmorskan kommer för att kika till mig, vi tror att det avtar och bestämmer oss för att försöka vila. Får även erbjudande om att försöka sätta igång de hela igen. Men utan sömn trodde jag inte att de skulle vara så lätt att få barn.
Jag och peter myste, försökte vila kelades och njöt av tillvaron. Vid 23 tiden så tjatar Peter på mig att jag måste ju ringa till förlossningen. Jag som är så lugn blir hänvisad att ta en dusch för att se om de eventuellt slutar göra ont (De gjorde inte alls så ont). Efter att ha duschat upp allt varmvatten och värkarna fortfarande inte avtar så vill Peter verkligen att vi ska åka in. Jag ringer upp förlossningen igen vid 01 och säger att vi kommer inte för en ctg-kurva.
Natten
Eftersom det är 3 mil in till förlossningen bestämmer vi oss för att ringa till min mormor för att låna hennes lägenhet om vi eventuellt blir hemskickade. Hon däremot är borta hos sin mamma så vi åker dit, en omväg på 3 mil. När vi väl kommer in till umeå igen så känns det som jag vill hem till lägenheten och sova. Peter tjatar dock att vi ska in och kolla.
Inskrivning
Jag kommer in ensam, är super lugn en barnmorska gammal som gatan visar mig till ett rum. Vi pratar på och jag känner inte speciellt mycket. Jag tror inget är på gång, barnmorskan skrattar åt min sambo så är lätt uppstressad. Hon kopplar upp mig på ctg, tar urin och blodtryck allt ser lugnt ut vi väntar en halvtimma-fyrtio minuter. Maj våran barnmorska kommer tillbaka säger att ctg inte visar några värkar eller sammandragningar men hon vill ändå undersöka mig. Då bekräftar hon att jag är öppen 4cm och får stanna kvar klockan är då 03.
Jaha svarar jag, vad trevligt. Efter en liten stund frågar jag, kommer det göra mycket ont?
Hon skrattar åt mig, styker mig på kinden och säger att de ska gå bra.
Jag har inte alls så ont som jag trodde man skulle ha vi blir skickade till badrummet
Jag ligger där nästan i tre timmar, barnmorskan kommer in då och då och säger att hon hemskt förvånad över att jag pallar att sitta där så länge.
Klockan 06 så känner jag inte så mycket, inte alls. Barnmorskan kommer för att kika till mig, vi tror att det avtar och bestämmer oss för att försöka vila. Får även erbjudande om att försöka sätta igång de hela igen. Men utan sömn trodde jag inte att de skulle vara så lätt att få barn.
