De blir nog ingen bebbe idag heller, kanske jag går över tiden som med Ilias 7 dagar kanske tom längre. Men eftersom fostervattnet har minskat och flödet börjar vara sämre så borde kroppen fatta att den ska sätta igång sig själv. Känner mig så nöjd, så färdig med graviditeten så färdig man kan bli. Kanske mina stresshormoner som sätter stopp för en förlossning, vad vet jag.

Skulle vara så bra för mitt kontrollbehov att göra bort de där med en förlossning, slippa ringa, slippa prata någe mera med läkare, ussk, ssk och barnmorskor. Jag vill själv kunna titta på ungen se att den mår bra, hålla i den och mysa. 

Hormonerna går verkligen på högvarv och jag och peter är i luven på varandra hela tiden mest nog bara föra tt vi vet att snart är det dax.